Tjårok (20.08.2016)
Written by siberianjay (Hans Nydahl)
| Map |
|
|---|
| Ascents | Tjårok (1,375m) | 20.08.2016 |
|---|
På natten regnade det en del, men det upphörde vid 8-tiden på morgonen. Till skillnad från i går fanns det tidvis mindre luckor i molntäcket. Mot öster drog skyar av regn förbi - skulle de komma hit?
Från lägret vid Rähtjátjávrres västra strand får man gå 8 km för att komma till toppen av Tjårok, som ligger i Norge 5 km öster om Hellmobotn. Jag tror att det här är Norges smalaste del - bara drygt 6 km från Atlanten till svenska gränsen. Från söder är Tjårok en lång och svagt sluttande uppförsbacke. I början stannade jag ofta och tittade tillbaka mot Gálbejávrre i SO.
Nästan varannan dag dök det upp en vit ren. Det var inte samma ren varje gång. Jag kom att tänka på vad jag nyligen läst i boken REN och VARG - samer berättar, av Yngve Ryd. Ola Omma berättar där om lyckorenar, stájnak. Det är renar som är mycket sällsynta, kanske finns det en stájnak på flera tusen renar. Omma beskriver den som ett heligt djur eftersom den är så sällsynt och för lycka med sig. Den är ljusare än andra renar, men behöver inte vara vit. Kanske lyckorenen har något att framföra även till renfotografer? Men jag var nog inte tillräckligt lyhörd för att uppfatta budskapet...
Jag följde högsta delen av backen, förbi riksröse 248. En km innan toppen blir det brant ner cirka 20 meter. Man får söka sig ner mellan meterstora löst liggande stenblock - inte helt enkelt. I efterhand kan jag konstatera att det hade varit bättre att följa den klipphylla som visade sig gå på västra sidan av berget - då hade jag sluppit att klättra ner i brant blockterräng.
Det var rätt flackt sista biten och det var inte helt klart vad som var toppen eftersom toppröset inte syntes. Jag gissade i alla fall rätt och stod till slut vid det ovanligt stora toppröset. Jag gick ett par hundra meter till för att få fri sikt ner mot Hellmobotn.
Mot väster såg man ut över ett dramatiskt klipplandskap med sjöar, fjordar, vattendrag och brant stupande berg. Husen i Hellmobotn syntes tydligt. 100 km västerut syntes Lofoten som en tandad kant mot horisonten.
Återfärden gick över den klipphylla som går längs västra sidan av berget. Himlen var nu lika dramatisk som landskapet med regnskyar och solstrålar om vartannat. Reinoksfjellet såg ut som när Moses var uppe på Sinaiberget för att ta emot de tio budorden. Var det dags för ytterligare 10 bud? Kanske 11:e budet blir: "Du skall icke bära mer än en tredjedel av din kroppsvikt."?
Mot öster var stämningen en annan, med bitar av blå himmel, en vacker regnbåge och de mer avrundade svenska fjällen.
Jag stannade till då och då för att titta tillbaka mot Hellmofjorden. Det ser inte ut som om den del av Amásvágge som ligger NV om Amásjávrre är framkomlig på grund av tvära och branta klipptrösklar här och där. På norska kartan går en stig från Hellmofjorden upp till Amásjávrre, men den går via Hievstenjávri, och inte den kortaste vägen genom Amásvágge. Det ger en fingervisning om framkomligheten.
Det gick snabbt att ta sig ner längs klipphyllan, men man fick göra ett vägval när man kommit i höjd med östra sidan av Amásjávrre där klipphyllan blev mycket smal en bit. Antingen fortsätta över den smala klipphyllan - eller följa renstigarna som gick brant ner mot Amásvágge, vilket blev mitt val. Renstigarna syntes bara här och där och det tog en stund att söka sig ner där det var framkomligt. Väl nere i Amásvágge var de sista 2 km lättframkomliga. En stimulerande heldagsutflykt på 16 km.
User comments