Skidtur till Store Steindalsnosi i finväder! (14.05.2014)  

Vaknade ganska tidigt efter åter en natt i bilen. Eftersom det var i mitten på maj, så var sognefjellsvegen stängd nattetid, något vi blev varse när vi kom ner från Eftermiddagstur till Loftet sent kvällen innan. Så natten tillbringades således i bilen vid Jotunheimen Fjellstue.
Vädret var på mycket bättre humör idag! Så gott som klarblå himmel, några minusgrader och nästan skarsnö. Fast det bara var 10 timmar sedan föregående tur var vi taggade till tusen att få på oss skidorna igen!
Tog vägen ner till Turtagrö Hotell där vi slog en kik på väderprognosen för dagen, som såg ut att hålla i sig! Med årens lopp så har det blivit riktigt frustrerande att internetuppkoppling kostar skjortan i Norge för oss svenskar! Ständigt jaga WiFi eller fjällstationer för att kolla vädret m.m (Detta har vi nu åtgärdat med Net1, som också fungerar med svenskt nät i Norge, lysande!)

Som sagt. vädret var strålande, men gårdagens tur gjorde sig en smula påmind i benen, så idag fick det bli en lite kortare tur. Valet föll på Store Steindalsnosi 2025 ifrån Rv. 55. Kikade i skidåkarbibeln från Fri Flyt, en utmärkt bok för den som letar toppturer i Norge. Detta skulle vara en lättare tur, med en lite brantare toppflank. Måtte solen smälta nattens skare?

Satte av från Gjuvvatnet vid 11.45 och tog sikte in i dalgången invid Steindalsnosis västra utlöpare 1936. Utmärkt hårt före in i dalen in mot vattnet på runt 1500m.

Stannade till vid en ganska stor och spektakulär flaklavin från nordsluttningen, där flera stora block rullat långt ner i dalsänkan. Efter ett tag brattade det på mer, tog oss en paus halvvaägs upp i flanken där solen tinat fram stora barmarksfläckar.
Spanade ett tag på ett rippar som var måttligt roade över vårt besök i stenbranten. Sista hundratals metrarna var väldigt uppkörda av tidigare besök, och i branten var det en del stora flak och rester av snöras. Den kalla natten hade gjort sitt och det var såpass hårt att jag valde att ta av skidorna och sätta dom på säcken sista biten till topps.

En magnifik utsikt åt alla håll mötte oss då vi skidade fram till östra toppröset, som skall vara den högsta punkten. Vyerna söderut mot det storslagna Hurrungane är fantastisk! Sist jag såg Styggedalstindarna vintertid var i februari 2009 då jag och min turkamrat Petter tog oss upp på Simlenosi i bitande 25 minusgrader. Men nu var det något helt annat! Fortfarande kallgrader dock, och en en ganska påtaglig vind, så på med dunjackorna direkt.
Tog oss som vanligt god tid på toppen, kokade soppa och åt mackor och njöt av utsikten. Efter en knapp timme hudade vi av och gled ned mot det brantare partiet. Som tidigare nämnt var det ganska hårt och sönderkört här, och en i korsning av skidorna gav en fin vurpa ner i branten, ingen fara skedd dock. Skråade långt ut till vänster för att få med sig några höjdmeter med orörd pudersnö innan vi kunde göra ett eget spår något mer söderut ner mot vägen igen.
Tillbaka vid bilen vid 16 tiden, där vi sträckte ut oss i solen på en barmarksfläck. Härligt att sitta med bara ben i vårsolen efter en fin tur på fjället!
Tog mycket god tid på oss innan vi packade ihop oss i bilen och rullade ner till Turtagrö för att ordna med tält och middagsbestyr. Grymt härlig tur!

Fler bilder